Nu har du hittat hem, sov i ro pappa!

I måndags natten mot tisdag gick pappa bort. Allt gick väldigt fort. Vi var hos honom i fredags. Han Skrattade och försökte kommunicera så mycket han klarade. Han har ju inte kunnat prata ordentligt efter stroken och haft svårt med att skriva då höger sida var delvis förlamad. När vi kom tog två sköterskor och gick med honom i gången men när de kom tillbaka var hanoerhört medtagen så han kunde knappt andas. Han var helt blå grå i ansiktet och bara kippade efter luft. De gav honom inhalationer och då gav det sig efter ett tag. Det var jobbigt att se när han inte fick luft. Han fick jätte ont i huvudet också. Jag ifråga satte varför han inte hade någon syrgas eftersom han hade så jobbigt med andningen men det nonchalerade de. Jag frågade hur han låg i satrationen men det var bra menade de. Tror jag vad jag vill på för det kan möjligtvis ligga bra när man andas som han gjorde. Dessutom var det eftermiddag och han hade ej fått mat på hela dagen då de ville han skulle vara fastande för en undersökning. Men han hade inget näringsdropp ens som jag också fråga om men samma svar där lite diffust.Det rosslade som bara den i både in och utandning. Läkaren kom in eftersom vi var där för att de skulle informera oss om läget. Visst fick inte veta mer än Carola hade per telefon dagen innan så skitdåligt faktiskt. Vi åkte efter drygt en timme då han såg väldigt trött ut efter det som hände när vi var där.

Några timmar senare ringer de och säger att de tror han är på väg att gå bort och att om vi ville skulle vi komma på en gång. Jag avstod då jag tycker allt som har med döden att göra är obehagligt då jag själv är livrädd för den. Carola stark som hon var åkte med mamma upp och satt i flera timmar. Men läget var det samma hela tiden. Han var genast mycket sämre sen vi var där ändå handlade det bara om ett par timmar. På läkarbesöket så lät läkaren väldigt positiv till det mesta lite väl. Jag sa det till Carola när läkaren gått. -Vilken drömvärld lever hon i ser väl vem som helst att han inte kan bli bättre. Så tog det bara några timmar. Är så glad att jag träffade honom då när han fortfarande kunde skratta mm. Då helt plötsligt låg han med 5 liter syrgas. Så syret var ju inte alls bra. Sen på lördagen ringde de igen att nu var det nog nära. Då var han mer rosslig och andades med mycket få andetag och hade andningsuppehåll. Det ville absolut inte jag se men Carola var stark att vara där så hon var där några timmar och mamma gjorde henne sällskap efter att hon jobbat. Hon jobbar nedanför sjukhuset på ett service boende så det var nära. Men han höll fortfarande i. På söndagen va Carola så trött att hon inte orkade hon själv är ju också sjuk så fattar nte att hon orkade så länge som hon gjorde. På måndagen var hon där på eftermiddagen och då var andningen nästan tyst men djup och på ett helt annat sätt än tidigare. Då hade han kämpat sedan fredag eftermiddag. De tog bort allt livsuppehållande i fredags också han fick morfin och lugnande sen dess eftersom han fick som kramper och panik ibland när han inte fick luft. Sen natten till igår ringde de Carola och berättade att han gått bort precis då. Vi fick komma då eller som i går morse men gärna tidigt då de inte kan låta honom ligga hur länge som helst. Vi åkte dit till nio i går för det var jag bestämd på att jag ville för då behövde jag inte se hans kämpande andetag mm.

Han såg inte ut som pappa. Gul stel docka som såg stel och såg väldigt gammal ut. Hade det inte varit för vissa kännetecken i ansiktet så hade jag knappt kunna säga att det var han som låg det. Det mest konstiga var att det rörde sig inte någonstans inte ens bröstkorgen lite surrealistiskt faktisk. Så skönt att se honom slippa allt. Så skönt för honom att äntligen fått ro efter ett minst sagt händelserikt liv och inte av den positiva mening. Han hade det inte lätt som liten och inte heller senare delen av livet.

Carola och jag har suttit idag och gått i genom hur vi vill begravningen inte helt lätt. Han själv har ju inte kunnat tala om hur han vill ha det. I morgon blir det begravningsbyrån och planera vidare. Se hur det går med känslorna då. Går upp och ner. Men det känns så skönt att han fått gå vidare då han inte mådde bra så det hjälper lite att veta i sorgearbetet.

Pappa, Jag och mamma. Året kan ha varit -83-84 sådär.

Äntligen har de hört av sig från Lund. Ska börja där på Cf-centrat i stället för Huddinge. Känns skönt också när den ända som var bra sjukgymnasten ska sluta så finns det inte mycket kvar där uppe. Så då drar vi söder ut och ser vad de har att erbjuda. v. 20 den 12-14 maj ska jag vara där. Hoppas jag har häst och hundvakt gärna barnvakt så Fredrik kan följa med.