I går red jag två pass ett på förmiddagen på Smash i ridhuset och på ridskolan på eftermiddagen. När jag och Jenny kom tillbaka från ridhuset så släppte vi ut hästarna på framsidan. Hon åkte hem och jag gick hem. När jag satt och åt kände jag på mig något och tittade ut genom fönstret och vad står inte i trädgården om inte två hästar och gladeligen äter av gräset i gräsmattan. Det tog någon minut innan jag agerade då jag var tvungen och tänka hur de kommit ut. Sen förstod jag hur det gått till. När jag släppte ut dom på baksidan så var inte staketet stänkt på framsidan eftersom vi varit där för att ställa in transporten. Sen tänkte inte jag på att stänga eftersom jag trodde jag stängt stängslet till hagen på framsidan. Gick ut för att se om jag kunde ta en av dom men två hästar som stått i lera hela vintern och helt plötsligt hittat en guldgruva av gräs är inte villiga att fångas. fick öppna grinden till hagen i trädgården och försöka fösa in dem där sen stänga den och springa till andra sidan av hagen allt vad jag kunde för att hinna stänga där så de inte kunde sprang ut den vägen. Så fick de stå där resten av dagen. Slutet gott allting gott. Är så tacksam att de gick hem hit och inte åt andra hållet där det är stora vägar mm. Så här i efterhand när inget hände kan man tycka det är ganska roligt. Tänk att de ändå kom hem.
I dag ringde min syster mig när jag och mamma var och shoppade. De hade ringt från sjukhuset och ville träffas för ett möte i morgon. Han drabbades av en svår stroke för ca 10 år sedan och har inte kunnat klara sig utan hjälp sedan dess. Han har rökt största delen av sitt liv och har både astma och KOL. Samtalet idag var inget roligt besked. Han har varit inlagd nu pga han svimmar i mellan åt och de ville ta reda på orsaken. Annars bor han på ett service hus i stan. Min kontakt med min pappa har inte varit så bra sen många år tillbaka p g a olika orsaker som hänt. Däremot har min syster fortsatt haft kontakt och Max har följt med henne till honom när hon hälsat på. När hon orkat dvs för hon har inte mått så bra hon heller de senaste åren. Jag vill ändå att max ska få träffa sin morfar för jag kan inte bestämma om han ska det eller ej det måste Max själv få avgöra. Bara för att jag inte vill ha kontakt så med honom så ska inte det gå ut över Max. Jag ska följa med min syster dit på mötet i morgon som stöd och för min egen del också. Bara för att jag inte velat ha kontakten så kan man ju ändå ha känslor för en person för det har ju ändå varit bra i några år med pappa när jag var liten. Dessutom hör hon dåligt och då kan det vara bra att vara med om det är så att hon inte hör allt som sägs. Mötet är ang. hans hälsa de har hittat Cancer i lungor och bukspottkörteln bl.a mer ville de inte säga per telefon så därför ska vi dit. Det verkar långt gånget så vi vet inte hur långt det är kvar för honom. Kanske de kan ge svar på det i morgon. Det spelar ingen roll om man inte tycker om en del människor så tycker man inte häller om när de en dag försvinner. Man önskar ingen människa så ont även om man inte tycker om dom. Max har ritat en teckning till morfar som jag ska lämna hos honom i morgon. Max blev väldigt ledsen.
Jag tänker mycket på er systrar och skickar varma styrkekramar till er./Wiolette
SvaraRadera