Vad är det som är så fel, jag är livrädd!

I över en vecka har jag haft problem med andningen. Vissa dagar mer och vissa mindre. I torsdags och i går hade jag det jätte jobbigt. Det är så man får panik och nästan ångest attacker. Var på sjukhuset på läkarbesök som ni vet i torsdags. I går var allt ganska bra men framåt middagen blev andningen jätte jobbig. Som tur var hade jag ju en tid till sköterskan vid ett för att starta en droppkur med Fortum 14 dagar och Tadim som inhalation men det har jag ju redan. När jag kom dit var jag helt slut hade jätte jobbigt och när hon fråga hur det var eftersom hon såg hur ansträngd jag var bara av att andas brast det totalt för mig. Jag började gråta och sa hur rädd jag är att inte kunna andas för att det känns som jag ska svimma när jag inte får luft. Syresättning låg mellan 88-91% vilket är sådär jag brukar ligga mellan 96-98% annars. Hon förstod och hämtade direkt min läkare som för en gångskull var där. Hon sa också att så här har hon aldrig sett mig tidigare heller och var orolig för mig. Han lyssnade på lungorna (för första gången på 10 år) och tog röntgen. Han såg ju också hur jag fick anstränga mig för varje ande tag. Röntgen visade inget mer än massa slem.

De pratade om att lägga in mig om jag var orolig att något skulle hända. Men eftersom de inte gör något åt saken under helgen och jag inte är ensam hemma på helgen så valde jag att stanna hemma. Om det blev värre eller så så skulle jag komma in direkt. Eventuellt kommer jag få göra en datortomografi där de kan se mer utförligt om något allvarligt har hänt. Jag upplever inte att det är enbart astman som spelar mig ett spratt utan att det känns som något annat galet. Detta har aldrig hänt förut och jag har aldrig varit så dålig. Som tur är har jag min bi-pap som jag kan ta till den liksom blåser in luft samtidigt som jag andas in. Det kan låta obehagligt och obekvämt men när man inte kan andas själv ordentligt så är det hur skönt som helst. Man andas mycket lugnare och avslappnat när man slipper göra allt själv. Om jag skulle vara hemma så skulle jag inte göra något ansträngande alls så jag utsätter mig för att få jobbigt med andningen men bara av att resa sig, klä sig och gå på toa gör min andning direkt påverkad så är det svårt men det är bara det jag får göra och min andningsgymnastik. Konstiga är och tur att jag hostar inte så mycket helt plötsligt. Vet inte om det beror på att jag inte andas så djupt eller vad det kan vara. Jag tar betapred nu som är cortison i högdos och ska så göra nu ett längre tag.

Läkaren frågade om jag visste om jag satt i halsen och fått ner något i lungorna men jag sätter i halsen ganska ofta men inget jag kan minnas att varit mer. Tanke på att det kan ha fastnat eller kommit ned något i lungorna då.Det kan även "bara" vara en riktig rejäl infektion i övre luftvägarna det är lite därför jag får cortison och nu har jag ju medicinering. Det är ju bara det att den inhalationen med Tadim som jag har nu har jag ju haft och även tabletter vilket innebär att infektionen om det nu är det uppkommit trotts medicinering. Så något skumt är det och nu ger jag mig inte förens de tagit reda på vad det är. Det jag är mest orolig för är att detta inte försvinner utan kanske blir bestående mer eller mindre.

JAG ÄR OTROLIGT RÄDD!