Fy vilken dag!

K an man säga! Jag och grannen Frida skulle rida ut som vanligt. Allt gick kanon och vi hoppade i skogen och travade runt som vi brukar. Ture har börjat gå kanon när vi rider ute. På vägen hem så travade vi en sista bit men rätt som det är lägger Ture iväg och bara ökade och ökade traven. Vi närmade oss vägen och då hade han börjat och galoppera med mig på alltså skenade med andra ord. Han sprang över en bäck och ut på gärdet där jag till slut tappade balansen och greppet. Trillade av och hamnade med ansiktet nedåt på gärdet. Det var ju mjukt att landa. Jag tappade luften och blev orolig. Efter några försök blev jag tvungen att hosta till och då kom andningen igång igen. Jag fick ont i höger sida av lungan Då kommer en dam fram som sätt allt och stannat sin bil. Hon frågade hur det var och om jag ville ha skjuts hem. Då kom Frida gåendes med sin häst. Jag fick skjuts bara att jag var hur lerig som helst och i hela ansiktet. Jag blödde från hakan. När vi skulle svänga mot vår väg hem så stod en karl med sin bil och hoppade ur när vi kom. Han sa att han satt in Ture i boxen vid stallet. Han förstod att det var där Ture hörde hemma eftersom han sprang dit. Så himla bra människor det finns. Hon som hämta upp mig kände Frida och sa att hon hade själv häst. Kanske därför hon hämta upp mig för hon vet hur det är.

Väl i stallet så tog jag av Ture alla grejer och han var genom svett. Jag vet fortfarande inte varför han betedde sig som han gjorde för han blev inte rädd för ngt. När jag kommit in började jag få mer ont i sidan och hakan var två gånger sin storlek blå och ett skrapsår. Var bara fram med is men det var nog för sent. Efter en stund kände jag att jag nog borde åka till vårdcentralen och kolla upp mig. Mådde lite illa också men nu i efterhand var det nog händelsen i sig som gjorde illa mående. Det var ingen fara så jag fick åka hem men hade ingen som kunde hämta mig. Frida hade ju skjutsat dit mig. Så jag började gå hem. Det var jätte skönt väder och trotts nästan en timmes promenad (eftersom jag inte orkade gå så fort) så kände jag mig bättre. Jag har ont på och under hakan och kroppen är ganska mör. Har varit jätte trött också hela dagen.

Nu står jag för ett svårt val och det är att sälja Ture. Han har under den senaste tiden varit oberäknelig och har inte blivit bättre snarare tvärt om trotts att vi kommit igång bra med ridningen. Det svåra är att vi kämpat så hårt han och jag och han är som individ helt underbar och han är min ögonsten utan tvekan. Men det funkar inte att ha det så här. Nu har jag klarat mig de bra men en dag kanske jag inte klarar mig så bra som idag.Så nu blir det jätte jobbigt ett tag.

Precis efter fallet.

Några timmar senare.

På kvällen. Ser bara värre och värre ut.