Ny jacka!

I
dag har jag varit och köpt mig en ordentlig stalljacka som jag kan ha när jag är i stallet och när jag rider. Var halva priset så då får man slå till. Ska nog sätta ut annons om medryttare som kan hjälpa mig i stallet mer känner att det behövs mer hjälp med tex mockning m m. Blir ganska trött av det. Plus att vill ha nån att rida med så ture kommer ut också. Han är så under stimulerad stackarn. Jag vill ju helst ha mockat på fm så det är fräscht när man tar in dom igen. Dessutom minimerar man att det luktar illa i stallet. Eftersom det är viktigt för mig att ha hästarna pga sjukdomen och psyket nu när jag inte jobbar så man har något att pyssla med.

Fick ett sms av min mamma igår att min syster Carola brutit handleden. Som om det inte vore nog med allt hon varit med om så ska det läggas till en bruten handled också. Meritlistan över sjukdomar och elände bara blir längre och längre om man nu kan se det som någon merit. Stackars människa. Hon har ju CF som jag. Nu undrar ni säker vad som hänt henne mer. Hon var redan som liten väldigt sjuk. I tonårsperioden var hon så dåligt att hon inte kunde slutföra gymnasiet t ex. Sen blev det flera pneumotorax (punkterad lunga) som följd av allt hostande och sköra lungor av infektioner och lunginflammationer. Slutade med syrgas och rullstol eftersom hon inte orkade ta sig någon stans.

Hon sattes på väntelista för nya lungor. Seg som hon är så väntade hon nästan 5 år pga sin ovanliga blodgrupp och storlek. Hon är ganska kort. Men kvällen den 28 november -95 kom så äntligen samtalet vi väntat så länge på. Det var ganska sent på kvällen när de ringde. Så den 29 november fick hon äntligen sina lungor och det i sista stund ska tilläggas. För några år sedan blev hennes njurar sämre och sämre så hon fick dialys. Det ända som då återstod var en ny transplantation fast denna gång en ny njure. Det var hennes omtänksamma, snälla och tålmodiga man Tomas som gav den finaste gåva av någon en bit av sin kropp för att rädda någon. Tiden mellan dessa transplantationer har inte varit smärtfria heller. Nu i höstas fick hon ju en propp som kunde kostat henne livet. Därefter också olika komplikationer vilket gjort att hon inte kunnat arbeta m m. Som ni säkert förstår så medför varje grej med sig att psyket sätts på prov. Hennes liv har hela tiden kantats av något form av elände. Sen har det där emellan naturligtvis varit bra, lyckliga och roliga stunder.

Nu igår halkade hon när hon var ute med sina vovvar och bröt handleden. De vill operera om den inte sätter sig på plats men är lite riskabelt efter allt som hennes kropp varit med om inte minst det senaste som hände med proppen som gjorde att hon står på blodförtunnande (Waran) som gör att om de skulle börja skära i henne så kan hon förblöda. Hon skulle röntga sin arm om 7-10 dagar se hur benet läkt. Men 4-6 veckor i gips blir det som det ser ut nu. Hoppas det läker som det ska så hon slipper en operation till.

En krya på dig bukett till min syster!