Jaha då går vi in i höstens första månad. Som ni ser har jag redan höst smyckat bloggen redan. Det ska ju bli skapligt väder i nästa vecka säger de så vi får väl se. Det är ju inte för ofta de har rätt tyvärr. Har börjat få feber så jag ska inta soffläget med en kopp kaffe och VM på tv. Synd vi som har så bra väder. Jag var ute och mockade i morse kan ju vara det som gör att febern kommit nu igen plus att jag är mycket slemmigare nu än för några dagar sedan. Hoppas bara jag kan hålla ut till måndag. I går kände jag mig lite piggare men hade inte hostat på natten så det kan vara det i natt hostade jag och är febrig och skit trött i kroppen.
Vi som ska fira Sigrids 1 års dag (Max kusin) på lördag men jag får nog vara hemma. De var ju lite snuviga när vi var där i lördags så risken finns att det är nån som är det nu också för det är tyvärr sällan jag får veta. Tror inte att alla förstått hur pass allvarligt sjuk jag är och blir när de är lite snuviga. Om man bara får veta så kan jag själv avgöra om jag vill komma eller om de får komma hit. Men valmöjligheten finns tyvärr inte alltid. nästan så mina nya bekanta förstår mer än gamla fast man tycker det vore tvärt om.
Nä nu är det vila till jag ska hämta Max då får jag ta panodil till dess så jag klarar mig att hämta honom.
Håller med dig om detta med nya vänner och gamla....
SvaraRaderaHoppas inte jag har smittat dig, men det visste du ju om att jag var lite hostig. Fast den hostan är nog den jag brukar ha, för jag har inte märkt något annat, som halsont eller snuva. Näsan är ju förresten full med snor hela tiden ändå ; )
Krya på dig systra mi
Jaa du lilla vän,så här har det ju alltid varit.Dom som står en närmast tror man har förstått hur allvarligt det är,men ack så less man blir när man gång på gång blir totalt nonchalerad.Respektlöshet kallas sån´t.
SvaraRaderaKrya på dej,mitt lilla hjärta!/Mamma
Ja jag håller också med. Det är sorgligt att vänner och bekanta inte kan respektera och tala om när det är förkylning på gång. Jag önskar dig verkligen god bättring. Krya på dighälsningar och kramar från Wiolette
SvaraRaderaJag tror man måste tala ur skägget, nu när jag är transplanterad så fortsätter mina vänner att ringa och berätta om att de är lite snuviga om vi bestämt att jag ska komma. Vi har alltid haft en bra dialog och varit öppna mot varandra. Jag förstår om det är svårt att "vara på" men det är ju faktiskt så att vi inte har något alternativ. Stå på dig Petra. //Eva Westman
SvaraRadera