Nu är utredningen klar!!!

Imåndags ringde de från sjukhus tandvården. Så redan i tisdags var jag och drog min tand. Så här går det undan. De har verkligen legat på från Lungmedicin och Lund om att få det gjort så snart jag var Covid fri. Så nu när de inte tar emot så mycket patienter så hade de snabbt tid så jag fick komma för att dra ut tanden. Var där i över en timme. Det var en rotfylld tand som jag satt en krona på för många herrans år sedan. De borrade, bände och drog så jag trodde hela käken skulle hoppa ur. Var så himla trött i käken. Tre stygn satte de och det ska läka inom 14 dagar. På kvällen hade jag inte alls så ont som jag trodde och visst lite svullen var jag allt konstigt vore väl annars. Går dagen gick också bra. Så vaknade jag i morse och hade jätteont. När jag gick på toa så ser jag i spegeln att jag var mer svullen. Tog värktabletter sen till sjukhuset och sjukgymnasten som jag inte varit hos på tre veckor pga virus. Ringde till käkkirurgen innan jag åkte så när jag parkerade på sjukhuset ringde de tillbaka. Då misstänker de att det kan vara inflammationen som gjorde att de var tvungen att dra tanden hade blossat upp. Så sju dagar med penicillin för att motverka att det blir värre och gurgla med bakteriedödande munskölj. Hm varför kunde det inte bara gått utan komplikationer? Nä man måste ju ha lite spänning i livet, skämt och sido. Lämnade även en ny odling för test av Covid-19 då Lund vill ha 2 test som är negativa innan jag sätts på listan.

Nu är allt i utredning klart så nu väntar jag bara på att de hör av sig om att jag blir satt på listan inom kort. Lite vaccinationer ska kompletteras men de är inte avgörande alls för om jag ska sättas på listan nu eller senare. Femte maj ska jag ta några av dem. Tog prover för att kolla antikroppar mot dessa vaccin idag.

I tisdags hände också något annat tråkigt. Vi har ju sedan förra året då vi födde upp kycklingar haft två tuppar för mycket. Jag har ju vetat att vi inte kan ha tre men tänkt att vi kanske kan bli av med dem men ingen har visat intresse. Det är ju ofta så att man får för mycket tuppar då man vill ha många hönor men bara en tupp tex. Jag har verkligen försökt för jag vill ju helst att de ska leva. Då dessa kläcktes samtidigt och varit så bra vänner har vi kallat dem Bill och Bull men så måste det hänt något i tisdags.visst de har gett varandra tjuvnyp men nu försökte de verkligen döda varandra. Detta var en halvtimme innan jag skulle iväg och ta bort min tand så bara tur att jag såg dem och att jag var hemma. Jag springer ut försöker sära dem med pinne men de var helt hatiska mot varandra och helt blodiga. Jag hämtade en fiske hov som jag har just för att få tag i dem när de inte vill komma om jag behöver få tag i dem snabbt av någon anledning. När jag fick tag i den ena och gick iväg med så fortsatte den andra att attackera fast jag gick med honom. Fick verkligen separera dem. Satte en i hönsgården och den andra ihop med resten av gänget blodiga. Fast det såg värre ut än det var. Helt andfådda båda två så attackerade de varandra genom nätet i hönsgården helt tokiga. På nätterna och dagarna har de varit ifrån varandra. Sen nu ikväll kom den ena genom min avspärrning och Fredrik kommer in och säger att de bråkade för fullt igen. Jag fick gå ut och separerade på dem igen. Då sa vi att nä nu får det räcka så vi gick ut och ¨tog hand¨om båda på en gång. Kan låta grymt och det tycker jag det är på friska fina djur men sådan är djur världen annars skulle det kunna vara fler tuppar. Man känner sig så grym och det är ju därför jag väntat in i det längsta för att jag hade hellre velat att de fick egna hem men jag väntade för länge. Hade ja bara orkat ta hand om dem nu efteråt så hade de säkert varit fin mat men det är ett visst jobb att ta hand om dem för att äta.Känns också dumt att inte ta vara på fina djur men tror jag skulle ha lite svårt att äta äve om jag vet hur bra de haft det men jag vet ju också vem det var. Vi nöjer oss att få äta äggen. Så nu har grabbarna grus fått vandra vidare tillsammans till hönshimlen och hoppas de kommer mer överrens där än här. Där får de träffa alla våra andra höns som på ett eller annat sätt inte finns med oss längre. Det ska bli spännande att se hur övriga flocken blir för den har inte varit trygg och fridfull det har märkts. Det har liksom inte riktigt varit en homogen grupp.

Sen får vi se hur länge vi kan ha dem kvar då de helst inte vill att jag håller på med att rensa ut hos hönorna efter transplantation och Fredrik är inte jätte entusiastisk just när det gäller det. Han äter gärna äggen men resten får gärna vara. Då jag snart blir av med hästarna här hemma så vill jag ju gärna ha hönsen hr åtminstone annars förlorar jag så mycket av det som är min vardag och mitt liv i väntan på mina lungor. Eftersom man inte vet när det blir heller så vill jag ju inte mista för mycket på en gång.

Kommer sakna er mina fina grabbar.