Fjärde utrednings dagen!

Oj vilken dag! Det började relativt lugnt med ett nytt samtal med kuratorn. Där efter var det dags för en lungscintigrafi. Med den bedömer man hur luft och blod fördelas i lungorna. Man får inandas en svagt radioaktiv ånga därefter tas bilder med en gammakamera. Sen injiceras ett svagt radioaktivt ämne i ett blodkärl och därefter tas nya bilder.

Efter lunch var det dags för spirometri(lungfunktionsundersökning) den här undersökningen är jag van vid den gör vi alltid vid varje årskontroll. Så den har jag gjort nästan i 30 år. På spirometrin sitter man och andas och blåser på olika sätt i ca en halv timme. Då ska man andas in så mycket man kan och ut fast på olika sätt, skit jobbigt. Jag blir alltid så trött i huvudet.

Gamla bilder från spirometri för många år sedan.

Sen var det dags för arbetsprovet som också är något jag gjort lika många gånger som spirometrin. Skillnaden denna gång var att de skulle ta prover under tiden jag cyklade med jämna mellanrum för att mäta mer exakt syreupptagningen under arbete bl a. För detta behövs en artärkateter som sätts rakt in i artären i handleden. För det fick jag gå upp till anestesi mottagningen. Väl där sprutar de in bedövning under skinnet för att man inte ska känna för mycket för detta gör ONT. Jag är svår bedövad så som vanligt fick de lägga extra bedövning efter att provat sticka. De fick inte in nålen. Tre försök på höger arm så tog de hjälp av ultraljud för att komma åt att se artären. Inte ens det gick de har dessutom kommit åt en närv så det strålade smärta upp till axeln. Femte försöket var bara att börja om fast på vänster arm. Allt gick mycket bättre redan från början så det blev bra tillslut. Han som utförde stickandet bad om ursäkt han var inte nöjd alls. Tyckte nästan synd om honom. Sköterskan som torkade bort all blod som blivit sa att då var han ändå en av de bästa de har att utföra detta. Efteråt har jag haft så ont och har fortfarande i båda armarna och framför allt höger. Känner även av i axeln än fast jag är jätte svullen så det är nog det som trycker på nerven än. När det var klart var jag helt matt efter att ha spänt mig då skulle jag ner och göra arbetsprov, phu. När man gör arbetsprov sitter man på en speciell cykel som med jämna mellanrum ökar belastningen så det blir jobbigare och jobbigare det mäts i watt. Då börjar de med att sätta EKG som man har hela tiden man cyklar och en manschett så de kan kolla blodtrycket med jämna mellanrum. Jag cyklade lika som förra året vilket är bra det är alltid det man strävar efter eller bättre. Hoppas blåset blev bra också. Efter cyklingen får man ligga på en brits till man återhämtat sig någorlunda för då kollar de så återhämtningen är som den ska. Sen mådde jag så illa när jag gick hem till patienthotellet så jag bara slängde mig i säng och låg där till det var dags för mat. Nu känner jag mig hyfsat bra igen men seg och skit ont i armarna fortfarande.

Gamla bilder från arbetsprov för många år sedan.

Sen fick jag reda på att pga cronaviruset så är det stopp f r o m 17.00 ikväll stopp för anhöriga på sjukhuset. Ingen annan får gå till sjukhuset än de som har bokade tider. Det innebär att Fredrik och Max inte kan vara med mig på sjukhuset imorgon. Det som hade varit så bra för Max och även Fredrik då vi skulle gå igenom det som kommit svar på under veckan och sammanfatta veckan. Då hade det varit ett bra läge att ställa frågor för dom. De från transplantationsteamet har lagt in om att få göra ett undantag i detta fallet eftersom det är ett speciellt tillfälle för det hade de sagt att fanns det särskilda skäl så kan man göra undantag men de har ej fått svar så det ser inte så ut. De får vara på patienthotellet iallafall så de får hitta på ngt annat imorgon. Kanske kan vi ha besöket via länk. Fredrik var ju ändå tvungen att ta sig hit för jag har ju en av bilarna här och det är nästan 4 timmar att köra så det skulle jag aldrig orkat själv efter den här utmattande veckan.