Trasig bil och ny Port-a-cath!

I måndags var en väldigt händelserik dag. Först var jag och tränade med Smash som gick bra. Stressade hem och åt mat och vilade stund. Senare packade jag in Harry i bilen och skulle skjutsa honom till Wiolette som skulle ha honom till igår eftersom jag skull på operation då. Väl ute på stora vägen började bilen strula. Ja g stannade till och stängde av bilen. Inga varningslampor lyste heller som indikera vad som kunde vara fel. Jag körde igen en extra sväng och tyckte bilen gick bra så jag kör på påfarten till motorvägen. När jag då börjar gasa för att komma upp i fart kommer jag bara upp i 80 och trotts att jag bokstavligen talat hade gasen i botten så minskade bilen i fart. Jag växlade ned för att se om det gick bättre men snarare tvärt om. Det var bara köra till kanten för att sätta på varnings blinkersen. Slog av bilen då ska tilläggas att det var i höjd med där vi bor så jag hade kunnat gå hem från bilen. Jag provade starta och det var inga problem men den här gången lös motorlampan så det var bara slå av bilen igen. Ringde ett assistansnummer som Volkswagen har och de skulle skicka en bärgningsbil. Under tiden stannade en jätte trevlig kille som hjälpte mig att sätta upp triangeln och satte fram Harry hos mig vid passagerarsätet. Han hade hund själv så det var inga problem för honom. Jag vågade ju inte gå ur bilen otäckt att bara sitta i bilen tyckte jag. En timme tog det så kom bärgaren.

Vi hoppade in i hans bil Harry och jag och satte kurs mot Engströms i Linköping som säljer och servar det här märket. Där skulle de även fixa en hyrbil till mig som ingår i den servicen. Smidigt faktiskt. När vi kört några kilometer så började bärgningsbilen strula och hans motorlampa lös så han kunde bara köra i 55 km/h på motorvägen. Då började jag nästan bli rädd att något mer skulle hända mig den dagen. Snacka om otur. Väl framme så fick man inte ha hund i hyrbilen och Harry som stod utanför i snön uppbunden och väntade på mig. Fast hon i hyrbils disken var förstående och sa lite snabbt bara du städar ur ordentligt. Sen lossades hon inte om det ngt mer. Alla var kanon trevliga som jag hade att göra med. Vi fick låna en lika dan fast en nyare modell. Harry satte jag på golvet vid passagerarsätet. Vi åkte och hämtade ett paket på Hööks som jag beställt och åkte vidare till Wiolette dit Harry skulle för att stanna till tisdagen. # timmar efter att vi begav oss hemifrån kom vi till henne. Tur att jag mådde bra och var pigg så jag orkade med detta äventyr. Harry var så snäll och lugn och jätte duktig. När vi kom till Wiolette bjöd hon på kaffe och jag passade på att ringa hem och säga att jag var där för allt hade gått i ett så jag hann inte ringa. Då svarar Max och säger att pappa har jätte ont i huvudet och kräks. Herregud tänkte jag när ska denna dag sluta. Så slängde i mig kaffet och drog hem. Det var inte så farligt han hade inte kräkts men mått jätte illa så det var på håret. Däremot hade han jätte huvudvärk och låg när jag kom. Han hade ju inte orkat fixa mat till Max så jag var tvungen att fixa det till honom också. Fredrik hade fått sitt allra första migrän anfall för det hade flimrat framför ögonen innan. Han tog av mina migrän tabletter och kände sig bättre men tung i huvudet. Det var han i går också men inte ont. Han blev piggare på kvällen men jag var helt slut av allt farande.

I tisdags var det dags för operation. Som tur var mådde ju Fredrik bättre så han skulle till jobbet och samtidigt skjutsa mig till sjukhuset. Skulle vara på Lungmedicin och ta prover och duscha inför operationen. Sen vänta och vänta hungrig också eftersom jag skulle vara fastande. Tio i tio kom transportören och hämtade mig för att komma ner på OP till 10. Där fick jag träffa kirurgen och kolla var jag ville sätta den. Jag ville ju gärna ha den på höger sida eftersom jag alltid haft det. Eftersom jag redan haft två där så var det inte så säkert att jag fick det nu men de gjorde ultraljud på halsen för att se möjligheterna att sätta en till där. Det såg bra ut men eftersom det visar sig först när man kommer in om det går eller ej så var det bara att vänta och se. Eftersom den suttit i 12 år så kunde slangen "växt" fast i kärlet och besvärlig att ta bort så i värsta fall kunde det blivit så att vi fick plocka bort den gamla förs och om det blev besvärligt sätta in den nya en annan dag. Fast allt gick bra. Jag fick den nya på samma sida och operationen gick ganska bra några tillfällen där de fick ge lite mer bedövning. De gav mig lugnande så snart de märkte att jag kände obehag. Jag låg och pratade konstant under den timmen det tog att sätta in den. Dels var det det lugnande som gör att man blir tjatig sen kände och märkte jag själv att det gick lättare då.Pratade om allt mellan himmel och jord. Kommer ihåg det mesta men en del är lite diffust. Det första jag frågade medan de drog bort operationsduken var när jag fick äta. Det går bra att göra direkt sa dom. Det var bra för jag var så hungrig. Jag kom upp till lungmedicin vin 12.45 tiden och fick en kopp kaffe och ett par mackor. Lovar de här tillfällena man fastat smakar aldrig smörgås så gott som då. Jag fick med mig dosan hem. Det fick jag med min första också. Det var lite kul för de berättade på operation när jag sa att det var det bästa de uppfunnit att det var först tänkt att användas på astronauterna som skulle upp i rymden för att de lätt skulle kunna medicinera sig själva med antibiotika om de blev sjuka. Kul med lite historia.

Väl hemma somnade jag en stund på eftermiddagen och vaknade av att jag hade ätet ont. Tog tabletter alvedon som var sagt men de hjälpte inte. Så jag hade så ont att jag inte kunde host ordentligt eller sitta still. Var nära att åka in akut för att få starkare mot smärtan. Jag hade några starkare värktabletter sedan jag skadade revbenet när jag föll av Ture så tog det och det blev bättre men inte helt bra. Dagen efter fick jag ringa sköterskan och be henne säga till läkaren att skriva ut fler sådana tabletter eftersom jag inte hade så många. Det gjorde de eftersom annars kunde jag ju inte hosta och få upp mitt slem. Det har ändå och gör fortfarande väldigt ont speciellt när jag hostar. Men det ger sig nog med tiden. Nu utsätts det ju hela tiden för påfrestningar eftersom jag hostar så det tar nog längre tid än normalt att läka också. På två veckor får jag inte anstränga området eller lyfta tungt pga läkningstiden tar så lång tid och för dosan att "växa" fast. Så mockning får vänta. Det tråkiga är att jag inte kan rida heller. Kan ju inte lyfta på sadel och spänna den. Men var sak har sin tid. Förhoppningsvis hinner det läka klart till resan med Cf föreningen till Tandådalen. Fast det är ju om knappt två veckor så det borde det. Däremot skaver det med kläder mm där slangen går över nyckelbenet. Huden är ju så tunn där så hoppas det blir bättre annars kan det bli jobbigt och vem vet de kanske måste ta bort den. Det ska vi väl hoppas inte ska behövas.

Direkt efter operationen

Dagen efter

Min gamla Port-a-cath som jag hade i min kropp i 12 år

Var och hämtade bilen igår förresten den funkade fint. Skönt att ha sin bil igen. Det var fukt som kommit i kontakt med ngt i motorn som de kunde åtgärda med att installera en grej. Det verkar vara en barnsjukdom på den modellen. Volkswagen stod för en del av kostnaden så fick vi bekosta resten. Det kan det ju vara värt och slippa samma strul igen!

Den här veckan har också varit väldigt tung och jobbig psykiskt också. En Cf tjej som jag känner har blivit mycket sämre och akut fått hjälp med ecmo maskin till dess de får nya lungor till henne hon är uppsatt på väntelista och de har gått ut med Europalarm om nya lungor. Allt började med en lunginflammation och så fick hon blodförgiftning mm så allt har gått så fort från att stå på egna ben ena dagen till att ligga nedsövd och i respirator nästa och nu i en ecmo (maskin som agerar som konstgjorda lungor). Den här jävla sjukdomen är så elak och lömsk. Hon är för tillfället stabil så nu skulle vara perfekt om hon fick sina lungor. Det har gått upp och ner och man kan inte annat än hålla tummarna för henne hon är ju bara i 20 års åldern. Så nu hoppas vi starkt att hon kan få sina lungor inom kort. Kram på dig Angelica jag önskar inget annat än att få se dig på benen snart följer dig flera gånger om dagen på din kära systers blogg!