F rån tisdag förra veckan har livet varit lite omtumlande för mig. Då fick jag reda på att en av oss CF:are gick bort under helgen. Det var en av de man sist trodde ngt sådant skulle hända. Dessutom har hon en liten tjej och man som man lider med i detta. Det blir jobbigt och mer påtagligt när det är någon man känt sen barnsben även om man väldigt sällan träffar på varandra eller så. Man har ju samma sjukdom och det är det som skrämmer mest. Man blir påmind av vilken liten makt man har om sin egen kropp. Att CF:en kan vara så oförutsägbar och elak. Då jag själv blivit försämrad de sista åren så blir det än mer påtagligt. Som mamma och sjuk så tänker man mycket på hennes stackars lilla familj. Dotter vars mamma gått bort och hon aldrig kommer att minnas. En man som stått och sett på och helt maktlös inget kan påverka det ända som anhörig att stötta och som förlorat sin kärlek för en så brutal och djävlig sjukdom som CF. Nä det har varit tungt och är till och från fortfarande då jag tycker än att det är svårt att ta till sig vad som hänt och så plötsligt. Det är mycket man inte kan förstå men som man vet kan hända men lika tragiskt varje gång. Det är som min sjukgymnast uttalade sig och som hon har rätt i att det är nog så jobbigt som frisk att förstå ännu värre kanske för den som har samma sjukdom. Hon blev 31 år gammal. Mina tankar går till hennes man och lilla flicka, föräldrar och syskon även alla hennes nära vänner som nu i sorgen har det väldigt kämpigt.
Vila i frid Linda!
Jag har börjat ta ridlektioner fast på en annan häst än mina. Hade träningsverk ända in i helgen. Nu lagom till den är över ska jag dit i morgon igen. Är kul att få lära sig rida på "riktigt". Tänk ridskola vid 36 inte illa.
Har fått ont i hö sida av käken sen torsdags tror inte det är tänderna. Har jag inte bitit ihop på ett tag och försöker så gör det så himla ont och har jag suttit samman biten ett tag gör det ont att gapa där emellan gör det inte så ont så misstänker ngn inflammation i muskeln eller så. Har ju dropp mm nu så det borde ta om det är en infektion. Tänkte vänta till onsdag har det inte blivit bättre får jag kontakta vårdcentralen för då har jag ju gått nästan en vecka.
I helgen hade vi kräftfest. Det var en nätt skara som kom men otroligt trevligt hade vi. Harry var helt däckad i går han körde ju 110 typ i ca 7 timmar plus att han börjar komma upp i åren.
I kväll ska jag delta i ett ordförande möte på HSO i Linköping. Det är mitt första deltagande som ordförande i sådana möten. Det är alla de ordföranden i handikapp föreningarna här i Östergötland och förbund som är anslutna till HSO som är inbjudna att deltaga. Det är några andra möten fram över som jag tycker för min egen del verkar intressanta att gå på som man kan lära sig något av som jag tänkt delta i. Hoppas jag mår så bra att jag kan vara med ngt av dem i alla fall.
Var nu rädda om varandra alla, kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar