Det började med att jag efter lunch skulle ut och köra Ture. Allt gick bra jag kopplade för kärran och gick mot grusvägen som tar oss runt en slinga på ca 3 km runt om. När vi var på väg ut så gick han för snävt och höll på att köra över en stolpe när jag sa åt honom att backa. Då helt plötsligt från ingen stans lägger han iväg. Jag slog i armen i sidan på vagnen och fick kasta mig åt sidan för att inte bli på körd av vagnen. Som tur var kanske att jag inte hade hunnit på. Då springer han ut på fältet och i diket tappade han ett däck så utan ett däck sprang han runt huset med vagnen hängandes bakom sig. Runt vårat hus och tillbaka fast förbi stallet och vidare till stallet bakom vårat och hagen med hästar som står där. Då hörde jag en duns och såg de andra hästarna springa. Då blev jag rädd att han kanske dragit ned deras staket och alla de andra hästarna rymt. Men han slog bara i något med vagnen. Där nere vänder han och kommer mot stallet igen så jag trodde han skulle stanna men han kunde inte utan sprang ut på vägen och vidare upp mot den stora vägen med mycket trafik. Jag hade inte en chans. Försökte springa men orkade inte. Var så rädd att jag inte visste vem jag skulle ringa eller hur. När jag närmar mig vägen ser jag först inte Ture men att bilarna saktar ner. Så bilden jag fick först i huvudet var att han låg påkörd på vägen.
När jag kollar längre bort så ser jag att han står med någon på vägkanten. Så jag stoppar en bil och han skjutsar mig fram eftersom jag inte orkade springa mer. Väl framme står vagnen i diket och en ung tjej i ridkläder står och håller honom. En äldre farbror hade hjälpt henne att ta bort vagnen. Då var Ture mest chockad tror jag. Han var lugn men var väldigt andfådd. Hon följde med bort till vägen som går ned till oss en toppen tjej verkligen. Halvvägs hem börjar Ture halta på ena frambenet. Jag tog in honom i stallet för att ta av selet och allt för att sedan ta ut honom i hagen eftersom han lugnat sig så pass. Halvvägs ut i hagen haltar han bara mer och mer när jag kollar ner ser jag en droppe blod. Jag kollade honom innan jag skulle släppa honom i hagen men tydligen inte alls så bra. På höger ben fram har han flera jack/skärsår och på "armbågen" typ 10 till. Men det blödde inte så mycket. Jag tvättade av med koksalt och lade på kompresser. Sen fick han stå inne och lugna ner sig. Två timmar senare ringer jag distrikts veterinären så de fick kolla eftersom det är svårt med all päls. Hon rakade gav antibiotika, lugnande och antinflamatorisk antibiotika. Han blev rejält lullig nästan så jag trodde han skulle lägga sig. Hon tvättade rent noga och han hade rejält ont också. Inget behövdes sy dock var en del på grensen men de sitter så tätt skärsåren och så illa så det är svårt att sy också. De hade han fått av stängerna som går utmed kroppen och huggit honom i sidan när han sprang. Som tur var var det bara på ena sidan. Nu har han fått antibiotika m m som jag ska sprut in i kroppen och i munnen. Dessutom måste han röra sig en del för att inte svullnader ska uppstå mer än han redan har m m. Den medicinen som innehåller smärtlindring ska vi ge med spruta och då kan han bli lite vild efter det. Det har hänt men är sällsynt att en del hästar dött av den. Men det var hon noga med att påpeka att det var ytterst ovanligt. Sen kunde de bli aningen galen eller lite apatisk efter men inget farligt bara en biefftekt. Båda preparaten skall tas under 5 dagar. Lagom till vi åker till Turkiet. Sen var det uppsikt så det inte blir värre eller så. Bara hålla tummarna för att det inte blir något mer av det.
Sitter nu med en skrapad och blodfylld översida av armbågen och har lite ont. Men tänker att vi hade tur ändå idag och Ture har nog LITE ondare än jag, stackarn. Tänk vilken tur att jag inte satt i, att han inte blev mer skadad eller faktiskt påkörd så hur jobbig dag det än varit så är jag bara glad att det slutade som det gjorde vill inte tänka på vad som skulle kunnat hända. Var så rädd och uppgiven när vi kom till stallet att jag bara var tvungen att sitta och gråta ett tag för att lugna ner mig. Så jag sover förhoppnings vis gott i natt. Fick dessutom reda på att en kompis syster har cancer m m som var svårare än de trott så det som hänt idag känns inte så viktigt men ändå. Phu vilken dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar